2006-05-04

Galgar i mitt liv

– eller –
Mitt liv i galgar


Att man samlar på saker är inget man skryter om i mer sofistikerade sammanhang. Såvida det inte är förstaupplagor eller svenskt konstglas, möjligtvis. Men att samla på tändsticksaskar, reklamaskfat eller slipsnålar, det är inte särskilt hett. Och jag är nästan helt säker på att sågade trägalgar med firmatryck inte heller är vidare trendigt som samlarobjekt. Ändå – eller just därför? – har jag en särdeles fin samling av sådana.

För att det här inte ska sväva ut alltför mycket tror jag vi får börja med lite definitioner. Man ska alltid avgränsa sitt ämne.

Först har vi en plastgalge. Den är bra att hänga kläder på, men ful.

Det här är en böjträgalge. Den är faktiskt väldigt bra att hänga kläder på. Men ful.


Nedan ser vi en sågad trägalge. Den är bra att hänga kläder på, i alla fall om kläderna är i storlek large, vilka mina aldrig är. Fulsnygg?


Och slutligen kommer här en sågad trägalge med firmatryck. Det är faktiskt helt irrelevant om den är bra att hänga kläder på eller inte – den är ju snygg. (Klicka gärna på den för att titta närmare.)

Det alltså är den sistnämnda sorten jag samlar på – och bara den. Samlingen är i övrigt fullständigt osystematiskt. Jag har ingen aning om många galgar jag har. De flesta hänger i garderoberna runt om i lägenheten (med kläder på). Några ligger i källarförrådet. Jag kunde t.ex. inte hitta Nils Lindqvist i Skottorp, som annars är en av mina favoriter. Förhoppningsvis ligger han i källaren.

Och nu ska jag be att få presentera några höjdpunkter ur galgsamlingen!

Törns i Värnamo. Där inhandlades förståndiga kläder till mig när jag var liten. Mest på rea. Alltmedan jag drömde om snäva shorts (som ett litet tag var på modet och kallades korts) med snörning framtill och annat opraktiskt. Märk väl: den är i barnstorlek.

Här kommer en galge som maken troligen har medfört i boet. Den är nämligen från Folke Jönssons skrädderi i Halmstad.
Från Halland kan vi också presentera Carl Bengtsson i Skottorp. Telefonnummer 11. Lätt att komma ihåg. Denna snygging kan jag tacka svärfar för.

Marcus i Lund (nedan) hade visst två telefonnummer. Och inte var de särskilt lätta att komma ihåg heller. Men jag borde ha några snyggare galgar från Lundatiden. Undrar om det inte ligger en Grand Hotel i källaren?

En elegant sak från Modern' Vêtement i Saint Brieug. Hemförd från Frankrikesemester 1987. Om jag någonsin öppnar en klädaffär så ska den också heta Moderna kläder.

En riktig Göteborgsklassiker i form av Pettersson & Katz.








En trevligt formad galge från Ougaard & Jensen, Fredericia. Från någon vandrarhemsvistelse med familjen på nittiotalet.

En kinesisk galge. Undrar vad det står? Snygga maokostymer till gossar och flickor, kanske? Hade kunnat vara hemförd av maken, som har varit i Kina, men jag tror den är köpt på loppis.

Domus får förstås inte saknas i en galgsamling. Det finns en Epa i källaren också.

Bröderna Albino i Götene. Herr- och damskrädderi samt herr-, dam- och gosskonfektion. Flickorna fick handla någon annanstans eller sy klänningar i slöjden kanske. Men hur har den hamnat hos mig? Och var ligger Götene? Frågorna hopar sig.



Och slutligen en snygg sak från Bröderna Anderssons manufakturaffär.

Och nu välkomnar jag kommentarer om vilken galge som är snyggast eller mest intressant. Eller berättelser om dina egna galgar. Även galghumoristiska inslag är naturligtvis välkomna. Kanske GP:s läsare kan bidra med något där?

35 kommentarer:

Flinn sa...

Den kinesiska var förstås spännande just för att jag inte alls fattar vad det står på den!

Annars fastnade jag för det här med telefonnummer. I min egen garderob hittade jag den här. Den ställer onekligen till bekymmer för alla med beslutsångest.

Anonym sa...

Martin Ängquist verkar ju ha haft (har?) ett riktigt imperium! Jag ser framför mig viktiga ledare förr tiden med massor av telefoner på skrivbordet framför sig. Han kanske var (är?) sån, Martin, en riktig Sopranotyp?

Flinn sa...

Jag googlade lite och hittade en tjusig annonssida. Den verkar vara från långt innan rörelsen blev ett imperium, då det bara behövdes ett enda, tresiffrigt, telefonnummer. Vad som sedan hände med imperiet verkar inte ens google veta.

Förresten gillar jag att det står "rekommenderas" i många av annonserna. Är det för att man ska veta vilka företag som verkligen är något att ha och vilka som bara gör vanlig reklam? Och vem är det som rekommenderar dem?

Anonym sa...

Götene ligger inte så långt från Kinnekulle men desto längre från Stureplan. Till Götene behöver man inte precis bege sig om man inte suktar efter ett torg som omgärdas av Försäkringskassan, systemet, Ica och inget mer. Ett litet konditori med goda skorpor finns förstås också: Konditori Vedbrand.

Översättarhelena sa...

Jag brukar också "rekommendera" mina kunder att anlita mig. Ojsan, det lät ju nästan som om jag ger dem ett erbjudande de inte kan motstå. På tal om kemtvättsmaffia och så.

Översättarhelena sa...

Ett annat spännande uppdrag i Götene vore väl att ta reda på om bröderna Albino finns kvar. Och hur det i så fall kommer sig att de har det efternamnet.

Lisa sa...

Du är galen!Fast på ett trevligt sätt.

Översättarhelena sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Översättarhelena sa...

Lisa, det tar jag sannerligen som en komplimang! Vem vill inte vara trevligt galen.

Anonym sa...

Helena, du borde träffa Stefan Andhé, också galggalen. Nytt ord! Hans käraste ägodel ö.h.t. är en galge från Adas i Alingsås, av trä förstås. Har för mig att han har skrivit att han läggger den i bankfack när han är bortrest...

Min bästa galge är från Hotel d´Angleterre i Köpenhamn. Den originellaste är från Boutique Margot i Stockholm som var det coolaste som fanns när det begav sig. Galgen är vitlackerad... nej vänta, jag tänker på en från Twilfit - ja DEN är det: En enkelgalge (ingen tvärslå under) för kjolar, vitlackad den med och så är ändarna uppåtvända så att upphängningstamparna hänger stadigt. Kompisen Anders dog av skratt när han fick se den: Hurdana axlar ska man ha för att kunna använda den där?
Kan inte visa mina galgar för nu bor jag i Utlandet och köper dussin på dussin av trista plastgalgar eller just såna där träliga träpjäser som du visar i början på din artikel (? Inlägg ? Vad kallas det?). Det är inte klokt vilka mängder av galgar man behöver. Fastän vi inte har så mycket kläder med oss.
Det VÄRSTA SOM FINNS är såna där hotellgalgar som slutar i en liten knopp som kan ska pillra in i en liten skena eller nåt i garderoben. För man inte ska sno dem. Jag förstår inte att man inte litar på oss...

Översättarhelena sa...

Nej, varför litar de inte på oss? Obegripligt! I helgen "råkade" jag nästan få med mig en galge från Pingstkyrkan i Jönköping, men det gick något slags gräns där, tror jag ...
Jag har också en galge från Adas i Alingsås! Den kanske borde få en hedersplats i samlingen?
Twilfitgalgen låter intressant. Synd att du inte kan visa den.
Efter det här inlägget (tror jag det heter) har jag förresten upptäckt att väldigt många människor har ett personligt förhållande till sina galgar! Det finns liksom en liten galgsamlare inom oss alla som bara väntar på att få komma ut.

Anonym sa...

Man får det intrycket att Adas i Alingsås var ett verkligt modecentrum, vars galgar kom att spridas vida omkring.
För övrigt: Jag VISSTE faktiskt inte att jag också är så pass into det här med galgar. Man avslöjas mer och mer... Vad ska det bli härnäst?

Översättarhelena sa...

Lena: Vad tror du om sodasifoner? Jag har en sjyst samling på åtta snygga sifoner, som jag säkert kommer att presentera här en vacker dag ...

Anonym sa...

Hoppsan - sodasifoner! Först trodde jag att det var nån sån där, för mig okänd, grammatisk figur. Men sen förstod jag! Borde jag ha gjort bums, med tanke på att jag nyligen var inne på frågan om lämplig väska för cocktailpartyn.
Nåväl - att äga en vintage sodasifon är en länge närd dröm, inte bara hos mig utan även Lille Maken är inne på det. En gång köpte jag en nästan, på Myrorna vid Stortorget, men så uppdagades, and not a minute too soon, att patronerna som skulle va till inte längre finns. Då segrade förståndet! Synd!

Översättarhelena sa...

Patroner kan man köpa på t.ex. Werner & Werner, men på begagnade sifoner saknas däremot ofta "patronhållaren", alltså grejen som man stoppar patronen i och sedan skruvar fast på sifonen. Fast kolla på ebay.co.uk. Där säljs många gamla fina sifoner för så facila priser som 2–3 pund! (Ibland har de patronhållare, oftast inte.) Frakten kan däremot dra iväg uppåt 10 pund, men det blir ju ändå inte särskilt dyrt. Oj, nu blir jag faktiskt lite sugen på att lägga ut lite sifonbilder ...

Anonym sa...

Aha! man kan hittta patroner. Då kommer saken i ett annat läge. Ska leta på Galna Fredagsmarknaden här. Där säljs ALLT, men jar har inte sett några sifoner. Fast jag har inte tittat specifikt efter några. Kanske finns det verkligen inga. Här finns nämligen ingen alkohol - helförbjudet, och då minskar väl behovet av sifon. Men det kan ju ändå kännas lite festligt att sitta och pysa med sin sifon i de varma ökenvindarna. Ska kolla på fredag!

Översättarhelena sa...

Ja, i nödfall kan den ju även fungera som brandsläckare, det har man ju sett i en och annan James Bond-film.
Glöm inte att kolla så att patronhållaren finns bara. Men vad är det för ett alkohofritt utland du är i egentligen?

Anonym sa...

Take a guess, Helena! Och lägg gärna ut lite läskande sifonbilder under tiden.

Översättarhelena sa...

Saudiarabien har det varit i de fall jag har stött på tidigare, så det får väl bli min gissning!
Sifonbilder kommer, men innan dess tror jag att jag måste skriva nåt om öron.

Anonym sa...

Nybliven bloggläsare som jag är kan jag inte annat än förundra mig; alla bloggare verkar vara släkt eller grannar eller kompisar med alla. Var jag än hamnar är det samma people som kommenterar. Är det erat jobb kanske?
Betr. öron tror jag att jag drar en liten gräns här. Jag erinrar mig nämligen genast alla dessa läbbiga öron, blomkåls- och alla andra sorters, som det fanns närbildsfoton på i faderskapsmålsakterna förr i världen. Osmakligt, tyckte jag. De enda öron jag verkligen tycker är söta är min dotters. De har samma storlek och form som små torkade aprikoser. Annan färg, dock, tack ock lov.
Saudi är fel fel fel. Försök igen, Helena!

Översättarhelena sa...

Visste du inte att det finns ett hemligt system bland bloggare att kommentera och återkommentera hos varandra för att bättra på statistiken. Vi har ett särskilt handslag också.
Nej, nu ljuger jag igen.

Jaså, inte Saudi. Men nåt där i närheten kanske? Kuwait? Förenade Arabemiraten? Qatar? Eller var det får många gissningar?

Anonym sa...

Nix. Fel alltihop. Några ledtrådar: Den högsta temperatur som uppmätts på jorden mätte man HÄR. + 52 C tror jag det var. Nu blev det väl lätt?
Landets Store Ledare har kvinnlig livvakt. Nu då?

Översättarhelena sa...

Libyen! Mellan 57 och 58 grader har jag sett uppgifter om.
57 grader är också en mycket bra innertemperatur för helstekt oxfilé. Vilket man kanske kan känna sig som i den värmen?

Anonym sa...

Mia-mia, Helena! ("Toppen" på arabiska.)
Jag tittade efter sifoner på fredagsmarknaden i går. Fanns inga. Mina fynd var en klänning för 12 kronor och en nyckel till rum nr 10 på Hotel Charlie. Nyckelhållaren var av mässing, oval med lite jugendmönster och nedtill en liggande nyckel i relief. En svart gummikant runtom. Klassisk modell som vi minns från Hotell Tre Loppor i Paris och dussintals andra enklare nattkvarter. Omöjlig att motstå, förstås. Var låg Hotel Charlie undrar jag. Hur såg det ut i rum nummer 10?

Översättarhelena sa...

Bingo! Att du inte börjar blogga själv? Du måste ju ha massor av spännande grejer att berätta!
Nyckeln hade jag inte heller kunnat motstå, ska jag villigt erkänna ...

Anonym sa...

Vadå börja blogga? Jag bloggar för fullt - på andras sidor...

Anonym sa...

Du fick mig faktiskt att gå igenom garderoberna, men jag trodde att vi hade fler roliga galgar än vi i själva verket hade.

Den från Carl Johanssons Manufaktur & Kappaffär i Hässleholm är i alla fall riktigt fin (och kappaffär är ett så präktigt ord!), och den från Körsnär Gunnar Rotberg i Stockholm duger också, även om den är av böjträ. Johnssons Beklädnadsmagasin, Malmö och Hälsingborg, är lite sliten, och Andreassons Päls i Göteborg faktiskt ganska ful.

För övrigt kan jag inte låta bli att undra vem i min eller sambons släkt som köpt pälsar, eller om även dessa galgar kanske är stöldgods från hotell. Det är dock ingen av oss två som är tjuven. :)

~Mia

Översättarhelena sa...

"Manufaktur" och "beklädnadsmagasin" är också trevliga ord!

Bloggblad sa...

Det här var ju superkul. Jag har avnjutit dina galgar och kommer att se med nya fräscha ögon på mina egna vid den snart instundande årliga garderobsröjningen.

*vänder mig till lena b(n?)*: Jag har uppmärksammat fenomenet med stora familjebloggargäng - men, hör och häpna: HÄR VAR ALLA NAMN NYA FÖR MIG!!!!

Översättarhelena sa...

Bloggblad: Vi ser fram emot din garderobsröjning! För visst kan du väl publicera lite galgfoton i bloggen då? Galgfebern brer ut sig i bloggvärlden!

Anonym sa...

Kul med galgar!

Kolla en av mina på http://www.precisensan.com/antikforum/showthread.php?p=23319#post23319

Översättarhelena sa...

Anonym: Vad fin den var! (Tyvärr kan jag inte kommentera direkt på den sidan, men förhoppningsvis tittar du kanske hit igen!)

Hans-Barbro är vi! sa...

Hej.

Jag hittade din blogg då jag googlade på "samla trägalgar" eftersom jag inte riktigt vet var jag ska göra av alla mina gamla trägalgar med tryck...

Är det något av intresse månne?

Översättarhelena sa...

Om det är av intresse? Om det är av intresse! Självklart, alltså!

Lena K, också översittare sa...

Nu måste jag genast gå och inventera min klädkammare för att se vilka klenoder jag kan ha i min ägo!