I kväll: träff med läsecirkeln och diskussion av Jeanette Wintersons Fyrväktaren.
Senare: konsert med Boban Markovic Orkestar på Musikens hus. Brassfabriken är förband.
2006-04-24
Dagens dos av kulturupplevelser
I kväll: träff med läsecirkeln och diskussion av Jeanette Wintersons Fyrväktaren.
Senare: konsert med Boban Markovic Orkestar på Musikens hus. Brassfabriken är förband.
2006-04-21
Upphittat 2: ett grafem
En viss morgontidning är näst först med scoopet om svenskans nya bokstav. Som sagt, jag var före. Men de har lite bättre koll på fakta.
Visst är w ett grafem. Sture Allén har minsann ett minimalt par i rockärmen: tvist och twist.
Hoppsan, tänkte inte på det. Det gick lite snabbt igår, men vad gör man inte för att vara först med en nyhet. På rak arm kommer jag på ytterligare ett: sving och swing. Finns det ännu fler?
(Bilden föreställer inte ett minimalt par.)
Visst är w ett grafem. Sture Allén har minsann ett minimalt par i rockärmen: tvist och twist.
Hoppsan, tänkte inte på det. Det gick lite snabbt igår, men vad gör man inte för att vara först med en nyhet. På rak arm kommer jag på ytterligare ett: sving och swing. Finns det ännu fler?
(Bilden föreställer inte ett minimalt par.)
2006-04-20
Upphittat: en bokstav
Svenska Akademiens ordlista kallas ibland en rikslikare för svenska språket. Det är väl att ta i, kanske. Och inte vet jag vad en rikslikare är egentligen. Men de fakto är SAOL den officiella normen för stavning och böjning av svenska ord samt för vilka ord som man får lägga i Alfapet.
Nu är trettonde upplagan av Svenska Akademiens här. Som vanligt har varje tidning med självaktning en (gärna lite smårolig) notis om nya ord som har kommit in (företrädesvis blogg, guzz och tårtning) och gamla som har blivit utmönstrade (betjäntplats och mammonsträl).
Och så har det ju alltid varit. Nya ord tillkommer och gamla försvinner av olika anledningar. Och självklart är listorna över SAOL:s nytillkomna och utmönstrade ord en spegling av vår samtid. Men som sagt, det är bara tidens gång.
Något som däremot inte hör till vanligheterna är att det tillkommer en bokstav i SAOL. Och det är just vad det har gjort i den här upplagan! Ja, ni såg rätt. Vi snackar om det svenska alfabetets tjugonio bokstäver. Fattar ni vilka perspektiv som öppnar sig. Det är som Snövit och de åtta dvärgarna. Eller Jakobs tretton söner (Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Aser, Isaskar, Sebulon, Josef, Benjamin och … Bengt?).
Och den nya bokstaven är … taram, taram: W! Jaha, men den har väl funnits förut, invänder då vän av ordning. Jodå, men den har inte räknats som en egen bokstav. I svensk alfabetisering har w hittills sorterats tillsammans med v. Wigwam stod mellan vigulant och vigvatten. Men så ska det alltså inte vara längre. Webb, woka, wobbler och de andra har fått sitt eget lilla avsnitt.
Det är inte så självklart vilka bokstäver som ska räknas som bokstäver. I svenskan räknar vi ju ä och ö som egna bokstäver, som alfabetiseras för sig (vilket råkar vara sist). Så är det inte i tyskan. Ölzeug hamnar mellan Olymp och Oma. Den språkvetenskapligt bevandrade kan förstås invända att ä och ö är egna grafem i svenskan, d.v.s. de är betydelseskiljande bokstäver. Det ser man genom att både söla och sola är svenska ord, som inte betyder samma sak. Det enda som skiljer dessa ord åt i skrift är just bokstäverna o och ö. Ett sådant ordpar brukar kallas ett minimalt par. I tyskan tror jag inte att ö och ä är grafem (men rätta mig gärna om jag har fel – mina dåliga kunskaper i tyska är omvittnade), vilket då möjligen skulle förklara varför de inte räknas som egna bokstäver i tysk alfabetisering.
W är däremot inte ett grafem i svenskan (vilket det är i tyskan, men nu kan vi väl ta och strunta i tyskan innan jag säger något dumt). Man kan alltså inte hitta ett minimalt par med v och w. Å andra sidan kan man inte heller hitta ett minimalt par med q och k, och ändå har q alltid (nåja) räknats som en egen bokstav i svenskan. (För övrigt går det inte att hitta särskilt många ord med q i svenskan överhuvudtaget, vilket Hasse Alfredsson sa redan 1968. Det finns betydligt fler med w.)
Så inte vet jag egentligen hur man kvalificerar sig för att bli en ny bokstav i svenskan.
Men tänk ändå vilka konsekvenser det här skulle kunna få. Telefonkatalogen måste tryckas om (inte för att det trycks så mycket telefonkataloger längre). Bibliotekarierna måste flytta runt en massa böcker i bokhyllorna. Och … så mycket mer var det kanske inte när man tänker efter.
Nu är trettonde upplagan av Svenska Akademiens här. Som vanligt har varje tidning med självaktning en (gärna lite smårolig) notis om nya ord som har kommit in (företrädesvis blogg, guzz och tårtning) och gamla som har blivit utmönstrade (betjäntplats och mammonsträl).
Och så har det ju alltid varit. Nya ord tillkommer och gamla försvinner av olika anledningar. Och självklart är listorna över SAOL:s nytillkomna och utmönstrade ord en spegling av vår samtid. Men som sagt, det är bara tidens gång.
Något som däremot inte hör till vanligheterna är att det tillkommer en bokstav i SAOL. Och det är just vad det har gjort i den här upplagan! Ja, ni såg rätt. Vi snackar om det svenska alfabetets tjugonio bokstäver. Fattar ni vilka perspektiv som öppnar sig. Det är som Snövit och de åtta dvärgarna. Eller Jakobs tretton söner (Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Aser, Isaskar, Sebulon, Josef, Benjamin och … Bengt?).
Och den nya bokstaven är … taram, taram: W! Jaha, men den har väl funnits förut, invänder då vän av ordning. Jodå, men den har inte räknats som en egen bokstav. I svensk alfabetisering har w hittills sorterats tillsammans med v. Wigwam stod mellan vigulant och vigvatten. Men så ska det alltså inte vara längre. Webb, woka, wobbler och de andra har fått sitt eget lilla avsnitt.
Det är inte så självklart vilka bokstäver som ska räknas som bokstäver. I svenskan räknar vi ju ä och ö som egna bokstäver, som alfabetiseras för sig (vilket råkar vara sist). Så är det inte i tyskan. Ölzeug hamnar mellan Olymp och Oma. Den språkvetenskapligt bevandrade kan förstås invända att ä och ö är egna grafem i svenskan, d.v.s. de är betydelseskiljande bokstäver. Det ser man genom att både söla och sola är svenska ord, som inte betyder samma sak. Det enda som skiljer dessa ord åt i skrift är just bokstäverna o och ö. Ett sådant ordpar brukar kallas ett minimalt par. I tyskan tror jag inte att ö och ä är grafem (men rätta mig gärna om jag har fel – mina dåliga kunskaper i tyska är omvittnade), vilket då möjligen skulle förklara varför de inte räknas som egna bokstäver i tysk alfabetisering.
W är däremot inte ett grafem i svenskan (vilket det är i tyskan, men nu kan vi väl ta och strunta i tyskan innan jag säger något dumt). Man kan alltså inte hitta ett minimalt par med v och w. Å andra sidan kan man inte heller hitta ett minimalt par med q och k, och ändå har q alltid (nåja) räknats som en egen bokstav i svenskan. (För övrigt går det inte att hitta särskilt många ord med q i svenskan överhuvudtaget, vilket Hasse Alfredsson sa redan 1968. Det finns betydligt fler med w.)
Så inte vet jag egentligen hur man kvalificerar sig för att bli en ny bokstav i svenskan.
Men tänk ändå vilka konsekvenser det här skulle kunna få. Telefonkatalogen måste tryckas om (inte för att det trycks så mycket telefonkataloger längre). Bibliotekarierna måste flytta runt en massa böcker i bokhyllorna. Och … så mycket mer var det kanske inte när man tänker efter.
2006-04-19
Någon som har börjat i läsecirkel på sistone?
Det brukar ju påstås att den svenska nationalhobbyn framför alla andra är körsång. Men jag börjar undra om vi inte kan skönja början till en förändring. Jag är själv en del av den. Ja, någon dramatisk förändring är det visserligen inte fråga om för min del, eftersom jag inte har sjungit i kör sedan jag gick i gymnasiet. (Men i och för sig gärna skulle vilja – någon som behöver en alt med ganska dåligt gehör men hyfsade notläsningskunskaper?)
Vad är det då svensken i gemen har börjat med i stället för att sjunga i kör? (Eller förresten, svensken i gemen handlar det nog inte om. Precis som med körsång är det svensk medelklass med både bildning och piano som ägnar sig åt den nya hobbyn.) Dansa salsa? Spela i blåsorkester? Blogga? Ja, nej och ja, fast det var inte någon av dessa jag tänkte på!
Nej, men på sistone har en efter en av mina vänner och bekanta berättat att de har gått med i en bokcirkel. Eller en läsegrupp, romanklubb eller rent av (i ett autentiskt fall) en litterär loge. Det är nog i grunden samma sak. Gemensamt för dessa läsecirklar – som vi för enkelhets skull kan kalla dem – är att alla deltagarna läser en viss bok samtidigt och sedan diskuterar den. Detaljerna kan skilja sig åt. I vissa läsecirklar bestämmer man tillsammans – under en del tjafs misstänker jag – vad man ska läsa. I andra turas cirkelmedlemmarna om att välja. I åter andra låter man en slumpgenerator dra en bok som man ska läsa. Nej, det där sista hittade jag på.
Formerna för själva diskussionen kan också skilja sig åt. Det vanligaste – åtminstone bland de bokcirkeldeltagare jag känner – verkar vara att man träffas över ett glas på en krog med lagom låg ljudnivå och diskuterar den bok man har läst under ganska lösliga former. Men det finns också cirklar där man turas om att vara hemma hos varandra, och jag har hört talas om bokcirklar där man inte alls träffas IRL utan bara diskuterar böckerna på ett forum på Internet. Vissa sätter betyg på varje bok man läser och räknar ut ett medelbetyg. Kanske – men det är bara en gissning – gäller detta cirklar med övervägande manliga deltagare. I min cirkel är vi än så länge bara kvinnor och vi sätter inte betyg.
Utöver grundidén har jag hittat ett annat gemensamt drag hos de svenska bokcirklarna. Nämligen bokvalet. Det är lite som med den svenska körrepertoaren. De flesta körer sjunger samma sånger. Och i bokcirklarna läser man samma böcker: Damernas detektivbyrå såklart. Och Gregorius – och så kanske Doktor Glas i samma veva. Missuppfatta mig rätt nu – jag menar inte att det är något fel med det. (För övrigt är jag själv ett stort fan av Mma Ramotswe.) Jag tycker bara det är lite lustigt.
Vad är det då svensken i gemen har börjat med i stället för att sjunga i kör? (Eller förresten, svensken i gemen handlar det nog inte om. Precis som med körsång är det svensk medelklass med både bildning och piano som ägnar sig åt den nya hobbyn.) Dansa salsa? Spela i blåsorkester? Blogga? Ja, nej och ja, fast det var inte någon av dessa jag tänkte på!
Nej, men på sistone har en efter en av mina vänner och bekanta berättat att de har gått med i en bokcirkel. Eller en läsegrupp, romanklubb eller rent av (i ett autentiskt fall) en litterär loge. Det är nog i grunden samma sak. Gemensamt för dessa läsecirklar – som vi för enkelhets skull kan kalla dem – är att alla deltagarna läser en viss bok samtidigt och sedan diskuterar den. Detaljerna kan skilja sig åt. I vissa läsecirklar bestämmer man tillsammans – under en del tjafs misstänker jag – vad man ska läsa. I andra turas cirkelmedlemmarna om att välja. I åter andra låter man en slumpgenerator dra en bok som man ska läsa. Nej, det där sista hittade jag på.
Formerna för själva diskussionen kan också skilja sig åt. Det vanligaste – åtminstone bland de bokcirkeldeltagare jag känner – verkar vara att man träffas över ett glas på en krog med lagom låg ljudnivå och diskuterar den bok man har läst under ganska lösliga former. Men det finns också cirklar där man turas om att vara hemma hos varandra, och jag har hört talas om bokcirklar där man inte alls träffas IRL utan bara diskuterar böckerna på ett forum på Internet. Vissa sätter betyg på varje bok man läser och räknar ut ett medelbetyg. Kanske – men det är bara en gissning – gäller detta cirklar med övervägande manliga deltagare. I min cirkel är vi än så länge bara kvinnor och vi sätter inte betyg.
Utöver grundidén har jag hittat ett annat gemensamt drag hos de svenska bokcirklarna. Nämligen bokvalet. Det är lite som med den svenska körrepertoaren. De flesta körer sjunger samma sånger. Och i bokcirklarna läser man samma böcker: Damernas detektivbyrå såklart. Och Gregorius – och så kanske Doktor Glas i samma veva. Missuppfatta mig rätt nu – jag menar inte att det är något fel med det. (För övrigt är jag själv ett stort fan av Mma Ramotswe.) Jag tycker bara det är lite lustigt.
2006-04-13
Inte utmanad men som vanligt lite utmattad
Ibland snurrar det runt ett antal frågor i bloggosfären som olika bloggare svarar på. Det kallas en utmaning. Tanken är (tror jag) att man svarar själv och sen utmanar en annan bloggare att svara. Jag har inte riktigt koll på hur det funkar. Ingen har utmanat mig, men jag hittade de här ganska roliga frågorna och svarar ändå!
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
appeler I tr 1 kalla [på], ropa på; ringa [upp] (ur Norstedts franska ordbok).
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Koddosan till min Internetbank (vad heter den egentligen?).
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Minns inte. Jag ser pinsamt lite på tv – i själva verket är det nog flera veckor sen sist. Funderar, funderar … Nej, jag kommer faktiskt inte på något. Det är ju otroligt. Jag är nog den enda människan i landet som tycker att jag borde se mer på tv.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
22:00 (22:10 var den egentligen).
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Min man som borrar i köket (oj, är det inte lite för sent egentligen?). Samtidigt lyssnar han på Lucinda Williams. Nej, nu stängde han av Lucinda och satte på någon pianojazz i stället. Thelonius Monk kanske? Osäker.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Klockan 20:30 gick jag en promenad till Masthuggstorget och tillbaka. Det regnade (vilket egentligen är överflödig information i Göteborg).
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Karin Långström Vinges blogg, där jag hittade de här frågorna.
8. Vad har du på dig?
Jeans, randig tröja, innetofflor och ett nytt diadem. Jag är inte helt säker på om jag är för gammal för att ha diadem.
9. Drömde du något inatt? I så fall – vad?
Jag drömde en gräslig dröm, som jag av någon konstig anledning ofta drömmer. Den handlar om att jag är otroligt kissnödig, men det enda som finns att tillgå är ett torrdass, där själva spannen är full ända upp till brädden. Vad kan detta betyda?
10. När skrattade du senast?
Tidigare i kväll. Jag berättade en lustig anekdot för familjen som jag hörde av en kompis häromdagen. Hon hade drabbats av akut röd näsa, så hon tänkte sminka över den (utan spegel!) med ett täckstift som hon hon lånade av sin dotter. Det visade sig dock att hon i stället fick tag på något slags guldfärgat smink, så hon målade sin näsa i guld! Påminner mig av någon anledning om Tycho Brahe.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Tre anslagstavlor. Detta är nämligen mitt kontor.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
I min mataffär hade damerna i delikatessdisken i dag – på grund av påsken förmodar jag – på sig hattar med något slags tuppkammar. Mycket absurt.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Trevlig. Hade varit ännu trevligare om jag hade blivit utmanad!
14. Vilken var den senaste film du såg?
Dead man, regisserad av Jim Jarmusch och med Johnny Depp i huvudrollen. Min äldsta dotter och jag hyrde den i lördags när resten av familjen inte var hemma. Den var otroligt bra!
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En större lägenhet till mig och min familj. Ett digitalt trumset till sonen (så att han kunde spela hur mycket han ville utan att störa grannarna). En viola med riktigt fint ljud till äldsta dottern. En trumpet med ventiler som inte fastnar till yngsta dottern. Vaccin till barnen i tredje världen.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag samlar på sågade trägalgar. När jag bor på billiga hotell, pensionat och andra enklare etablissemang så råkar jag ibland få med mig en galge hem. Just såna ställen har nämligen ofta de finaste galgarna. Det händer att jag tar med mig Ikeagalgar i bagaget för att ha och byta med.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Utrota alla orättvisor.
18. Tycker du om att dansa?
Jag älskar att dansa. Oj, vad jag saknar min salsakurs! Jag måste börja igen! Snart!
19. George Bush?
Nehej minsann, det här skulle väl vara trevliga frågor. Jag låtsas som om jag inte såg den.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Jag har tre barn och de har jättefina namn!
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Jag är lite ledsen för att jag aldrig har gjort det. Men det är kanske inte för sent än.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Nu ska det väl bli kul att träffa dem som redan är här?
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Tja, varför inte Lucinda Williams, Thelonius Monk, Jim Jarmusch och Johnny Depp. Och Tycho Brahe som bonus, kanske.
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
appeler I tr 1 kalla [på], ropa på; ringa [upp] (ur Norstedts franska ordbok).
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Koddosan till min Internetbank (vad heter den egentligen?).
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Minns inte. Jag ser pinsamt lite på tv – i själva verket är det nog flera veckor sen sist. Funderar, funderar … Nej, jag kommer faktiskt inte på något. Det är ju otroligt. Jag är nog den enda människan i landet som tycker att jag borde se mer på tv.
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
22:00 (22:10 var den egentligen).
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Min man som borrar i köket (oj, är det inte lite för sent egentligen?). Samtidigt lyssnar han på Lucinda Williams. Nej, nu stängde han av Lucinda och satte på någon pianojazz i stället. Thelonius Monk kanske? Osäker.
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Klockan 20:30 gick jag en promenad till Masthuggstorget och tillbaka. Det regnade (vilket egentligen är överflödig information i Göteborg).
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Karin Långström Vinges blogg, där jag hittade de här frågorna.
8. Vad har du på dig?
Jeans, randig tröja, innetofflor och ett nytt diadem. Jag är inte helt säker på om jag är för gammal för att ha diadem.
9. Drömde du något inatt? I så fall – vad?
Jag drömde en gräslig dröm, som jag av någon konstig anledning ofta drömmer. Den handlar om att jag är otroligt kissnödig, men det enda som finns att tillgå är ett torrdass, där själva spannen är full ända upp till brädden. Vad kan detta betyda?
10. När skrattade du senast?
Tidigare i kväll. Jag berättade en lustig anekdot för familjen som jag hörde av en kompis häromdagen. Hon hade drabbats av akut röd näsa, så hon tänkte sminka över den (utan spegel!) med ett täckstift som hon hon lånade av sin dotter. Det visade sig dock att hon i stället fick tag på något slags guldfärgat smink, så hon målade sin näsa i guld! Påminner mig av någon anledning om Tycho Brahe.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Tre anslagstavlor. Detta är nämligen mitt kontor.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
I min mataffär hade damerna i delikatessdisken i dag – på grund av påsken förmodar jag – på sig hattar med något slags tuppkammar. Mycket absurt.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Trevlig. Hade varit ännu trevligare om jag hade blivit utmanad!
14. Vilken var den senaste film du såg?
Dead man, regisserad av Jim Jarmusch och med Johnny Depp i huvudrollen. Min äldsta dotter och jag hyrde den i lördags när resten av familjen inte var hemma. Den var otroligt bra!
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
En större lägenhet till mig och min familj. Ett digitalt trumset till sonen (så att han kunde spela hur mycket han ville utan att störa grannarna). En viola med riktigt fint ljud till äldsta dottern. En trumpet med ventiler som inte fastnar till yngsta dottern. Vaccin till barnen i tredje världen.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag samlar på sågade trägalgar. När jag bor på billiga hotell, pensionat och andra enklare etablissemang så råkar jag ibland få med mig en galge hem. Just såna ställen har nämligen ofta de finaste galgarna. Det händer att jag tar med mig Ikeagalgar i bagaget för att ha och byta med.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Utrota alla orättvisor.
18. Tycker du om att dansa?
Jag älskar att dansa. Oj, vad jag saknar min salsakurs! Jag måste börja igen! Snart!
19. George Bush?
Nehej minsann, det här skulle väl vara trevliga frågor. Jag låtsas som om jag inte såg den.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Jag har tre barn och de har jättefina namn!
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Jag är lite ledsen för att jag aldrig har gjort det. Men det är kanske inte för sent än.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Nu ska det väl bli kul att träffa dem som redan är här?
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Tja, varför inte Lucinda Williams, Thelonius Monk, Jim Jarmusch och Johnny Depp. Och Tycho Brahe som bonus, kanske.
2006-04-07
Kvällens gäster – hoppa över detta inlägg!
I kväll ska jag ha dammiddag (tjejmiddag? tantmiddag?) och tänkte bjuda på jordärtskockssoppa till förrätt.
Jag kunde inte hitta mitt gamla recept på denna goda soppa, så jag googlade lite. Och hittade ett recept här. Hos Försvarsmakten. Var inte det lite oväntat? Äter de inte ärtsoppa i snuskburk längre?
På tal om rotfrukter så lär palsternacka vara svenskans längsta rotmorfem, d.v.s. ord som inte är en avledning eller sammansättning.
Jag kunde inte hitta mitt gamla recept på denna goda soppa, så jag googlade lite. Och hittade ett recept här. Hos Försvarsmakten. Var inte det lite oväntat? Äter de inte ärtsoppa i snuskburk längre?
På tal om rotfrukter så lär palsternacka vara svenskans längsta rotmorfem, d.v.s. ord som inte är en avledning eller sammansättning.
2006-04-06
Das ist das wichtigsten gerät
Det har sina fördelar att vara språkkunnig:
Det är inte alltid jättekul att driva med andras brytning (eller dåliga språkkunskaper i något annat avseende), men håll med om att den här är oemotståndlig!
Eftersom jag kan mycket lite tyska så lämnar jag dessutom öppet mål för den som eventuellt önskar driva med mina dåliga kunskaper i det språket (se rubriken).
Det är inte alltid jättekul att driva med andras brytning (eller dåliga språkkunskaper i något annat avseende), men håll med om att den här är oemotståndlig!
Eftersom jag kan mycket lite tyska så lämnar jag dessutom öppet mål för den som eventuellt önskar driva med mina dåliga kunskaper i det språket (se rubriken).
Inte drottningens engelska
Av alla världens engelsktalande lär bara en fjärdedel ha engelska som modersmål. Vi andra talar således Majority English!
Ett par forskare vid Linköpings universitet ger ut e-postbulletinen Majority English Dibul (dibul = digital bulletin), som handlar om nya ord, bruk och tendenser i engelska ur andraspråkstalarens perspektiv. Alltsammans på ett roligt och lättillgängligt sätt!
Prenumerera gratis på Majority English Dibul på www.bentarz.se.
PS. Tipset om Majority English fick jag på Home away from home.
Ett par forskare vid Linköpings universitet ger ut e-postbulletinen Majority English Dibul (dibul = digital bulletin), som handlar om nya ord, bruk och tendenser i engelska ur andraspråkstalarens perspektiv. Alltsammans på ett roligt och lättillgängligt sätt!
Prenumerera gratis på Majority English Dibul på www.bentarz.se.
PS. Tipset om Majority English fick jag på Home away from home.
2006-04-04
En tidlös bluff
Det verkar som om varje generation av unga kvinnor måste låta sig luras av den – klassikern. Och då talar jag varken om Odysséen eller James Joyces Odysseus. Nej, jag menar ett modeplagg eller – nästan ännu oftare – en accessoar som av den samlade makteliten i modevärlden utses till en ”klassiker” och därför kan säljas nästan hur dyrt som helst. Vi talar till exempel om handväskor för tiotusentals kronor.
Nu är det väl inte så mycket att uppröras över om ekonomiskt oberoende överklassdamer, så kallade arvtagerskor eller kändisar kastar ut såna astronomiska summor på en behållare att bära sina saker i. Jag har nog inga direkta synpunkter på det. Men det handlar inte om dem, utan det är helt vanliga småbarnsmammor med helt vanliga jobb som plötsligt får för sig att lägga så mycket pengar på en väska att de hade kunnat få en veckas stugsemester för sin familj för samma belopp.
Det är väl inte heller så förvånande att tjugoåriga singlar med heltidsjobb – om än med måttlig lön – och bara sig själva att tänka på köper saker vars pris inte på något sätt står i proportion till deras värde. Jag kan förstå att drömmen om att vara Stureplansprinsessa är lockande i den åldern och att man tror att det är just Marc Jacobs-skorna eller Chloéväskan är som får drömmen att slå in. Men vad är det som får en vanlig, svensk trettio-nånting-åring att så fullständigt tappa koncepterna? (För det verkar vara i den åldern fenomenet härjar som värst.) Jo, jag tror att är det magiska ordet är ”tidlös”. En ”klassiker”. Den här väskan/de här skorna/den här jackan blir aldrig fel. Den är en ”investering”. Om jag köper den här väskan så behöver jag inte köpa någon mer handväska på tio år. Egentligen sparar jag nog pengar?
Men. Nu tänkte jag avslöja sanningen: Det. Finns. Inga. Klassiker. I. Modevärlden. Så enkelt är det! Allt blir omodernt. Mulberryväskan (för det är framför allt den som trettio-nånting-åringarna verkar falla för just nu) kommer att kännas hopplöst ute om ett par år. Den kommer att stuvas längst in i garderoben och ligga där som ett dåligt samvete. De som har de värsta skuldkänslorna – de som inte ens klarar att kasta väskan eller lämna den till loppis om ett några år – kommer visserligen att bli belönade om femton–tjugo år, när väskan har blivit i ropet igen och deras tonårsflickor hittar den längst in i garderoben. Men klassiker? Tidlös? Glöm det.
Självklart får andra prioritera hur de vill. De som tycker att en modefluga är värd lika mycket som ett trumset till ungarna får såklart jättegärna välja att lägga sina pengar på accessoaren. Jag skulle bara önska att de var medvetna om att det faktiskt är det de gör. För ”klassiker”, det är nog modevärldens mest tidlösa bluff.
Nu är det väl inte så mycket att uppröras över om ekonomiskt oberoende överklassdamer, så kallade arvtagerskor eller kändisar kastar ut såna astronomiska summor på en behållare att bära sina saker i. Jag har nog inga direkta synpunkter på det. Men det handlar inte om dem, utan det är helt vanliga småbarnsmammor med helt vanliga jobb som plötsligt får för sig att lägga så mycket pengar på en väska att de hade kunnat få en veckas stugsemester för sin familj för samma belopp.
Det är väl inte heller så förvånande att tjugoåriga singlar med heltidsjobb – om än med måttlig lön – och bara sig själva att tänka på köper saker vars pris inte på något sätt står i proportion till deras värde. Jag kan förstå att drömmen om att vara Stureplansprinsessa är lockande i den åldern och att man tror att det är just Marc Jacobs-skorna eller Chloéväskan är som får drömmen att slå in. Men vad är det som får en vanlig, svensk trettio-nånting-åring att så fullständigt tappa koncepterna? (För det verkar vara i den åldern fenomenet härjar som värst.) Jo, jag tror att är det magiska ordet är ”tidlös”. En ”klassiker”. Den här väskan/de här skorna/den här jackan blir aldrig fel. Den är en ”investering”. Om jag köper den här väskan så behöver jag inte köpa någon mer handväska på tio år. Egentligen sparar jag nog pengar?
Men. Nu tänkte jag avslöja sanningen: Det. Finns. Inga. Klassiker. I. Modevärlden. Så enkelt är det! Allt blir omodernt. Mulberryväskan (för det är framför allt den som trettio-nånting-åringarna verkar falla för just nu) kommer att kännas hopplöst ute om ett par år. Den kommer att stuvas längst in i garderoben och ligga där som ett dåligt samvete. De som har de värsta skuldkänslorna – de som inte ens klarar att kasta väskan eller lämna den till loppis om ett några år – kommer visserligen att bli belönade om femton–tjugo år, när väskan har blivit i ropet igen och deras tonårsflickor hittar den längst in i garderoben. Men klassiker? Tidlös? Glöm det.
Självklart får andra prioritera hur de vill. De som tycker att en modefluga är värd lika mycket som ett trumset till ungarna får såklart jättegärna välja att lägga sina pengar på accessoaren. Jag skulle bara önska att de var medvetna om att det faktiskt är det de gör. För ”klassiker”, det är nog modevärldens mest tidlösa bluff.