Minnesgoda läsare (jag höll på att skriva ”minnesvärda”, men det är ni såklart allesammans) kommer kanske ihåg mina mössproblem. De är lösta, mina vänner. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Den som har en blogg behöver aldrig stå rådlös någon längre stund. Den här gången kom den alltid lika omtänksamma och påhittiga bloggkommentatrisen Ökenråttan (även känd som Hattråttan med flera alias) till min undsättning. Och nu är jag den stolta och lyckliga ägarinnan till en alldeles tvättäkta hattnål och behöver aldrig mer jaga min mössa i Göteborgsblåsten!
Med en hattnål har man händerna fria för t.ex. fotografering.
Alltså, ni ser ju själva hur snygg den är! Och fiffig är den också: I ena ändan sitter en liten hylsa som man skruvar av. Då blottas en vass spets, som man sticker in genom huvudbonaden, fäster i frisyren och trär ut genom huvudbonaden igen. Sen skruvar man på hylsan igen, så att hattnålen sitter där den sitter och man slipper bli stucken i skalpen.
Nån som kommer att tänka på Basic Instinct?
Och inte nog med att jag nu kommer att hålla huvudet varmt och händerna fria: Jag kommer dessutom att ta mig igenom hösten torrskodd. När jag fick se den här bilden av Lottens nyligen bortgångne farbror Sten slog det mig plötsligt att jag äger ett par exakt sådana gummistövlar! Vi talar om Tretorn Sarek, världens bästa gummistövlar med finesser som inbyggda fotriktiga träbottnar och nedvikbara skaft. Jag köpte dem sisådär 1979, när jag under en kort men intensiv period ägnade mig åt fågelskådning. Dessa gummistövlarnas X2000 har jag aldrig riktigt kunnat kasta. Men under flera år har jag alldeles glömt bort dem och i stället hankat mig fram med ärvda (av barnen), lite för stora gummistövlar. Men nu dök jag in i det allra mörkaste hörnet i klädkammaren, och minsann, där stod de! Lika gröna och sköna som när jag köpte dem för tjugoåtta år sedan.
Inte bara praktiska utan snygga också, som ni ser!
Så nu kan höststormarna komma! Jag är rustad!
Jag är hattnålsvurmare. Jag vill att alla ska ha hatt och hattnål och att majs stora begivenhet i blogg- och modevärlden ska bli inköpet av en vårhatt.
SvaraRaderaLotten: Men har du någon tvättäkta hattnål då, om jag får fråga?
SvaraRaderaJag äger 0,00 hattnålar och endast ett plommonstop.
SvaraRaderaMen jag har en jävla massas skor!
Just det, Helena, beträffande Basic instinct-referensen: Om du blir antastad av nån buse drar du bara din hattnål och kör in den i en lämplig mjukdel på antastaren. Då släpper han nog taget.
SvaraRaderaDu måste förstås öva först på att ta loss lilla hylsan, så där som killarna tränar i lumpen: bajonett av, bajonett på, tills det går med blixtens hastighet.
Fast sprider sej detta lilla vapen (Lotten verkar intresserad) kanske det införs hattnålsförbud, lika väl som det råder knivförbud på gator, torg och anläggningar.
Underbart! Allt gammalt användbart kommer åter till heders.
SvaraRaderaFast om man inte har någon frisyr då? Krävs inte hårknut eller annat att fästa Nålen i?
Hattråttan: Jag ligger i hårdträning för snabb hylsteknik!
SvaraRaderaAB: Med ditt tjocka hår är det nog inga problem! Det funkar i alla fall i mitt.
SvaraRaderaMed en schysst hattnål slår man världen med häpnad, var det inte så?
SvaraRaderaDu kommer se väldigt kulturell ut, behövs bara ett par särskilda promenadglasögon också :-)
Det värsta med att bo på Västkusten är ju den förbankade blåsten. Under en period i livet var jag hattbiten och ägde många olika, som jag också bar då och då. Tyvärr inte så ofta som jag skulle ha önskat på grund av nämnda blåst.
SvaraRaderaEn vacker dag kom jag på att hattnål, det vore ju nåt; jag började leta, men det var svårt, mycket svårt, ungefär som att leta efter en hattnål i en storstack. (Eller så.) Men tre stycken fick jag ihop i alla fall. Två är långa och rejäla och går att köra rätt genom hatt och frisyr och hatt igen, medan en (den äldsta och vackraste) är för kort för att gå att använda på nåt vettigt sätt. Ingen av nålarna har hylsa, fast jag har ju sett såna.
Nån gång kan jag hattblogga lite och visa upp mina hattnålar på Miss Gillette. Alltid roar det nån (= mig).
När jag bodde i LInköping så kunde man konstarera när man cyklade att oavsett i vilken riktning man cyklade så var det alltid motvind.
SvaraRaderaJag köpte skor med isdubbar förra året. Jo, isdubbar. Men de är små och dojjorna ser ut som gympaskor. De heter icebugs. Naturligtvis var hela vintern förra året istort sett is- och snölös så de stod där de stod. På skohyllan.
Då vet jag vad jag ska titta efter på torsdag för att hitta dig!
SvaraRaderaHattar... jag minns när jag använde min sist..på grannens dotters konfirmation i kyrkan. jag var fin denna dag. Hatten matchade min två delat klänning i brun och .. ton i ton, eftersom hattband hade samma färg som klänningen. Den köpte jag på Jersey ön. Ingen begerac såg jag till tyvärr... Ja det blev svårt med hatten i kyrkan så jag fick ta av den inne. Håret såg tillplattad ut!
SvaraRaderaEn exakt likadan stövel har jag, men nervikt på norrlandsvis. Jag köpte den i tonåren och grät för mina vader var för stora för den så jag hade den nervikt och kompisarna tyckte det såg coolt ut. jag ska nog prova nu med den uppvikt snart. Tack för tipset =)
Miss G: Alla vill se dina hattar och hattnålar!
SvaraRaderaInget hattsnack för mig, ville bara säga att jag ser fram emot bokmässan! Trots att jag jobbar och det är sjuttielva saker som jag måste göra och som sammanfaller med alla planer. Spelar ingen roll dock, bokmässan går före allt och äntligen rejäl bloggträff!
SvaraRaderaDå håller jag utkik efter dig iklädd hattnål och rejäla stövlar (och något däremellan vore trevligt) på torsdag kväll då -- ska bli kull att ses på mässan!
SvaraRaderaIngrid: Jajamensan! Frågan är bara vad jag ska ha emellan? Regnrock? Får nog fundera på det ...
SvaraRaderaStövlarna är ljuvliga, tyvärr är de lite för smala för oss med tjocka vader. Men de är extremt snygga!
SvaraRaderaBondhustrun: Jag har faktiskt riktiga fotbollsspelarvader, tro det eller ej. Men de har nog smalnat av lite på senare år, för jag tror att det var därför stövlarna från början hamnade längst in i klädkammaren.
SvaraRaderaNu hittar inte jag den där träffas-bloggen.... så jag vet inte om någon ändrat på 13-tiden... Men jag har lagt in ditt mobilnummer så jag piper väl om jag känner mig vilsen....
SvaraRaderaVad cool! :) Den ser dessutom ut som akupunkturnålarna min dyra moder brukar sticka i bland annat min skalp. Två flugor i en, så att säga? :)
SvaraRaderaLalalalalala... *lallar högt och håller för ögon och öron* Jag måste ignorera allt som har med en viss mässa att göra just nu för att inte bli galen! ;)
SvaraRaderaPåminner även om den där Almodovarfilmen, hon med hårnålen som hon använder på sina älskare vid ett synnerligen speciellt tillfälle. de dör alla lyckliga med ett hårnålsmärke i nacken, hårda bud.
SvaraRadera