Prinsessor, syskonbarn och cowboys

Igår var jag på vippen att köpa ett sånt här cowboyset i julklapp till mitt minsta lilla syskonbarn:

Men jag hejdade mig i sista stund. Och det var kanske tur, för senare på kvällen fick jag höra av barnets far, min lillebror, att hon önskade sig prinsessaker. (Min trettonåring anmälde sig genast som frivillig att införskaffa allt glitter och glamour som prinsessor behöver till treåriga gullkusinen. Egentligen tror jag att hon – trettonåringen – också skulle vilja ha prinsessaker, så det är hur bra som helst att ha en liten kusin att få handla till.) Klart hon ska få vara prinsessa om hon vill. Det är verkligen inget fel på prinsessor. Prinsessor är coola. Men måste H&M bestämma att cowboysetet bara passar för pojkar? Kan man inte få välja själv?



Jag funderade en stund på att köpa både cowgirl- och prinsessutstyrsel till sötnosen, men det är lite över budgeten för kusinjulklapparna.

Nåväl, denna lilla prinsessa är alltså min brorsdotter. Jag har ytterligare två brorsdöttrar och en brorsson brorson. Tillsammans är de alltså mina brorsbarn eller syskonbarn. Mina döttrar är min brors systerdöttrar, och min son är min brors systerson. Men hur ska min bror benämna dem som kollektiv? Jo, han kan förstås säga ”mina syskonbarn” eller ”min systers barn”. Men lustigt nog finns det däremot inget som heter ”systerbarn”. Och inte heller ”syskonson” eller ”syskondotter”. En stycken lexikalisk lucka upphittad. Eller tre kanske.

Och så lite folkbildning igen: det norska ordet søskenbarn betyder kusin. Det går också bra att säga kusine på norska, men då talar man om en kvinnlig kusin. En manlig kusin heter fetter.


Faster kan vara med och leka kojbojs i sin nya skjorta.