2008-07-26

Rumpor och toaletter i Barcelona

Vi handlar förstås inte bara fårskallar i Barcelona. Vi är duktiga turister också och har därför bland annat varit i Park Güell. En av huvudattraktionerna i denna originella park (som från början skulle ha blivit ett bostadsområde) är den mosaikbeklädda bänken som slingrar sig runt hela torget. Så här står det om den i Wikipedia: "To design the curvature of the bench surface Gaudí used the shape of buttocks left by a naked workman sitting in wet clay." Som ni ser passar den mina former perfekt:

P1070148
Byggjobbaren måste alltså ha haft en rumpa i damstorlek 36.

Ett annat måste när man besöker Park Güell är förstås att gå på toa. (Det är varmt. Man dricker vatten hela tiden. Man blir kissnödig.) Toaletterna är tjusigt nog belägna i grottor i berget. Så här ser det ut när man står i kö utanför båsen:

P1070144
Damerna i kön rynkade ögonbrynen lite när jag blixtrade loss.

Jag förutsätter att ni vill se hur det ser ut inne i själva båsen också?

P1070145
Ett typiskt Gaudí-dass.

Och så slutligen en bonusbild från toabåsets tak:
P1070146
Efteråt verkade damerna i kön undra vad jag hade hållt på med där inne.

Alltså: missa inte toaletterna om ni nånsin kommer till Park Güell!

2008-07-24

Gissa resmålet!

Vi är ute på vift! Här är lite kuliga grejer vi har sett på våra shoppingrundor:

P1070098
Fiskar i något slags avancerad yogapose.

P1070109
En lite äldre typ av mobiltelefon.

P1070102
Fårskallar.

Nå? Var tror ni att vi är? OK, ni får en ledtråd: "No, Señor Fawlty, I know nothing; I am from ..."

2008-07-09

O-modeblogg?

Här nedanför ser ni mig i ett par helt normala byxor. Tycker jag alltså. Det är ett par såna där gröna, pösiga saker med många fickor. Praktiska. Sköna. Normala.

P1070092

Jo, jag inser ju att de inte riktigt är årets modell. Men är de verkligen så extremt urmodiga och frånstötande fula att jag inte kan visa mig bland så kallat folk i dem? Det är nämligen vad mina tonåringar tycker.

Nä, nu får ni vuxna människor faktiskt ta och tycka till lite här!

2008-07-07

Till minne av en vanlig men ovanligt fin kanin

Pricken har skuttat färdigt. Hon fnattar inte runt längre. Sent i lördags kväll tassade hon in i sin allra bästa kartong, lade sig ner på sidan och fnös för allra sista gången. Det är mycket tomt efter Pricken. Vem ska nu äta vår morotsblast? Vad ska vi ha alla våra tomkartonger till? Vem ska kittla oss på fötterna med morrhåren när vi äter frukost? Och framför allt: vem ska jag dela min förmiddagsBANAN med?

Vi är som sagt mycket ledsna, men vi tröstar oss med att Pricken i alla fall fick ett ovanligt långt och – vågar jag nog hävda – ovanligt intressant kaninliv. Hon var nyfiken in i det sista. Så sent som för ett par månader fick hon till exempel en ny hobby. Kolla här:



Vill du testa själv så går det alltså till så här: plaska, plaska, plaska med tassarna i vattenskålen, putsa nosen, slicka på tassarna, plaska, plaska, slicka på tassarna, putsa nosen. Och så vidare. Hur kul som helst!

I går begravde vi Pricken på en kulle här i närheten. En liten brun vildkanin sprang förbi tre gånger medan vi grävde och skyfflade. Det kändes som ett tecken på nåt sätt.

2008-07-03

Här är jag


Var är ni då?

2008-05-27

I give you: Lotten Bergman

Det sprider sig en oro i bloggvärlden. Vana kommentatorer är irriterade och rastlösa. Många håller på att spricka av innehållna kommentarer som vill ut. Det alla undrar är alltså: Hur går det för Lotten?

Jag har fått ett uttalande av föremålet för vår kollektiva ängslan:

-----------
Pssssssst!

Hoho!

Hörs jag?

Jag sitter nertrillad i en djup brunn av bloggsaknad. Det finns små handtag och utskjutande stenar hela vägen upp, men jag är så svag att jag inte förmår ta mig upp ens till stående. Oceaner av så kallad egentid vill jag alls inte ha, så den här förbannade bloggpausen kan dra nåt gammalt över sig.

Dessutom måste jag ju blogga om fotbollsmatchen och de där slovenerna som hade för små tröjor samt sparka i kakelugnen! Kan någon slänga ner en repstump?

/Lotten

----------------------

PS från denna bloggs innehavare: Det ser hopplöst tomt ut på www.lotten.se, men man kan faktiskt smyga in bakvägen! Här kommer man t.ex. till det senaste inlägget, där det till råga på allt delas ut guldstjärnor till kommentatorer.

2008-05-26

It is, of course, many rabbits who think about such high capacities

Jag tror inte man behöver vara översättare för att tycka att det här är ganska roligt.


Högkapacitetstänkaren i egen hög person.

2008-05-16

Vårtecken

Pricken betar GRÄSLÖK på balkongen.

P1060814

Femtonåringen fotograferar ystra måsar på grannhusets tak.

P1060819

2008-05-07

Allt kan köpas, en del nästan alldeles gratis

En av mina minst hemliga böjelser är att jag älskar att fynda. Billigt är kul, men vad är ännu bättre? Jo, grejer som är gratis förstås.

En av mina underligare och kanske något hemligare böjelser är mitt brinnande intresse för produkttester. Jag kan mycket väl detaljstudera tester av oljepannor, fast jag aldrig någonsin i mitt liv kommer att behöva en sådan. (Finns de överhuvudtaget längre, förresten?) Eller varför inte tester av bergsklättrarskor? Mjölkmaskiner? Guldvaskarpannor? Hörapparater? Säg det jag inte kan uppbåda en viss entusiasm över.

Vad gör man då om man gillar 1) produkttester och 2) saker som är gratis? Jo, givetvis anmäler man sig som frivillig testare och hoppas att man får behålla sakerna man testar. Som ni säkert vet finns det flera Internetsajter som bygger på just den här idén. Jag är såklart medlem på allihop. Jag har fått testa en kamera (utmärkt), karameller (helt okej) och kex (så gott som oätliga). Och häromsistens blev jag erbjuden att testa ett stryksystem. Inte ett strykjärn – nej, bort det! Ett stryksystem! Och vad svarar då undertecknad, som har gjort sig känd genom att stryka två gånger om året antingen det behövs eller inte? (Ena gången är när jag har tvättat gardinerna, andra gången när barnen ska ha sina lucialinnen. Ja, de använder fortfarande lucialinnen. Det blir lätt så när man håller på med körsång och sånt.) Ja, vad svarar jag? Jo, givetvis anmäler jag mig glatt som frivillig testare av detta stryksystem!

Vill ni veta vad ett stryksystem är, kanske? Jo, i sanningens namn är det ett slags strykjärn. Ett ångstrykjärn med en tillhörande, hiskligt stor vattentank, som liksom är förbunden med strykjärnet medelst en slang. Stryksystemet pressar ut ångan under tryck, ungefär som en espressomaskin, om ni fattar. (Tyvärr kan man ändå inte koka espresso med det.)

P1060806

Nu är saken den att jag – den inbitna icke-strykaren, hon som aldrig använder blusarna som hänger i garderoben bara för att de i så fall skulle behöva strykas först – har blivit lite kär i det här stryksystemet. Det stryker så otroligt bra! Och det går så otroligt lätt! Faktum är att jag i detta nu har på mig en klänning som nog aldrig hade blivit använd mer om det inte hade varit för detta strykjärnens svar på Concorden. (Var det en dålig liknelse? Det var någon vajsing på det där flygplanet, va?)

Men. Finns det inte alltid ett men? För att jag ska få behålla strykjärnens strykjärn (ursäkta, stryksystem) så måste jag berätta om det för minst tio namngivna personer och ge dem en broschyr med rabattkupong i. (Som de kan använda om de skulle vilja köpa en likadan ångvält ett likadant stryksystem, vilket de naturligtvis inte måste göra.) Det fattas fortfarande några personer (varför är mina vänner så ointresserade av strykning, varför o varför?), och jag har bara den här veckan på mig! Så nu undrar jag: är det någon som skulle vilja ta emot en sån liten broschyr av mig? Givetvis mot muta! Man kan välja mellan följande mutor, alla mycket trevliga på sitt sätt:

1. Boken ”Rostat bröd” av Teri Hatcher (känd från ”Desperate Housewives”), i eminent översättning av eder ödmjukaste. Begränsat antal kvar!
2. Boken ”Finn din livsuppgift” av Robin Sharma. Även denna översatt av undertecknad. Bli en bättre människa än du någonsin kunde ana med denna bok!
3. En öl nästa gång vi ses på bloggträff eller annorstädes.
4. Äran.

P1060807

I alla mutorna ingår även min eviga tacksamhet samt tillåtelse att stryka valfritt antal plagg på mitt stryksystem när tillfälle ges!

I gengäld behöver jag: ditt namn, din e-postadress och helst också ditt telefonnummer. Dessa uppgifter behöver jag lämna till testföretaget ”för eventuell stickprovskontroll”. Nu tror jag att risken för en sådan kontroll är rätt liten, men om det skulle inträffa så säger man alltså bara: ”Jomen visst har hon berättat om stryksystemet!” Enkelt va? (Dessutom behöver jag förstås din postadress för att kunna skicka broschyr och muta.)

Visst vill du väl bidra till slätare kläder i översättarhemmet? Mejla mig på oversattarbloggen snabel-a gmail punkt com. Och om någon undrar varför jag inte helt enkelt köper ett stryksystem så ska jag bara be att få tala om att det aldrig skulle falla mig in! Köpa? När man kan få gratis?

2008-04-25

Bara man är torr om fötterna


Hur många par skor behöver man egentligen ha med sig på en tre dagar lång konferens? Någon som vet?