Ja, mitt nya tangentbord alltså.
Alla schejkers och ökenråttors önsketangentbord!
Dammråttors också kanske?
Se vad snällt och följsamt det sitter i knät:
Så här fint passar det på huvudet (femtonåringen demonstrerar):
Det går också utmärkt att använda i grunda vattenpölar:
Klicka hemskt gärna på bilden så att du kan läsa texten!
Men av någon outgrundlig anledning däremot inte i ugnen!
Klicka på den här bilden också! Du kommer inte att ångra dig!
Någon som håller på med den andra rebusen på Internetlänkar? Ökenråttan? Jag har fastnat och kommer inte längre än till elva! Hjälp!
Fattar du inte vad jag pratar om? Gör den första rebusen! Jag hjälper gärna till om du kör fast!
Uppdatering med förklaring och läshjälp: Just det här skriver jag i dag, men det som kommer här nedanför skriver jag – tro det eller ej – I FRAMTIDEN!!! Kolla på datumet.
- eller -
Hur den husliga översättaren gör sina egna snacks!
I kommentarerna till inlägget nedan så har det till höger och vänster efterlysts recept på egenhändigt gjorda snacks av mandel. Det är ohyggligt komplicerat, så jag är inte så säker på att alla mina läsare klarar av det, men här kommer det i alla fall (obs! detta var bara ett taffligt försök till så kallad fredagshumor):
Salta mandlar
Mandel
Olja
Salt
Röksmak på flaska (om man vill)
Sätt ugnen på 225 grader. Skålla och skala mandeln. Det vill säga häll kokande vatten över mandeln, låt stå i någon minut, häll av vattnet och ploppa ut mandlarna. Eller: Köp färdigskalad mandel på snabbgross! Fast det är ganska roligt att ploppa ut mandlar. (Tips till alla föräldrar: vissa barn tycker det är jättekul. Särskilt när de kommer på att man kan skjuta iväg mandlarna på sina syskon och kompisar.)
Lägg mandlarna i en bunke och häll i lite olja, bara så att saltet kan fastna sen. Det påstås att man ska kunna ta lite uppvisad äggvita i stället, men det får ni testa på egen risk. Häll också eventuellt i någon droppe röksmak. Vispa runt lite med handen så att alla mandlarna får lika mycket olja på sig.
Bred ut mandlarna i en långpanna och salta ordenligt. (Det kan också vara gott att krydda mandlarna med t.ex. italiensk salladskrydda eller örtsalt i stället för vanligt salt.)
Rosta i ugnen i 10–12 minuter. Rör eventuellt om någon gång under tiden.
Ät mandlarna medan de fortfarande är lite varma. Drick en god drink till.
Det är så skojigt att ha ett företag, för då kan man shoppa på snabbgross. Ibland känner jag suget efter att åka och häpet betrakta jättestora hinkar med majonnäs och crème fraiche, sopsäckar med pastaskruvar och konservburkar som är så stora att man efter att ha förtärt innehållet skulle kunna banka ut dem och använda dem som tak på en normalstor lekstuga.
Nu har jag strängt taget inget behov av dunkvis med senap på mitt lilla kontor, utan jag handlar mest till familjen (och tar inte upp det i företagets bokföring, ifall det nu var någon som blev orolig). Här är en del saker som jag köpte i går:
Från vänster till höger:
– Tvåliters tetrapack med tacokrydda. Jepp, vi äter tacos rätt ofta. Det är väl Sveriges nationalrätt nuförtiden.
– Literflaska med kycklingfond. Visst är det fånigt med de där småflaskorna de har i vanliga mataffärer?
– Stor påse skalad mandel. Av dessa kan man göra världens godaste snacks.
– Tvåochetthalvtkilosburk med gröna linser. Jo, jag vet att det är lätt att koka linser, men det är ju strängt taget ännu lättare att öppna en burk.
Liggande framför som en målvakt i ett fotbollslag:
– Kaffemuggar, såna där som man får på kaféer när man köper ”en latte att ta med”. Lock har jag också. Det här är en av mina absoluta favoritsaker! Det är så vansinnigt praktiskt när man måste skynda sig för att hinna med en spårvagn och inte hinner ta den där koppen kaffe som skulle sitta så fint just då. Då tar man bara med sig den i stället! Jag kan inte fatta varför såna muggar inte säljs i vanliga mataffärer. Jag misstänker nästan att det existerar ett hemligt avtal mellan dagligvaruhandeln och kafébranschen. En konspirationsteori är ju alltid uppiggande!
– eller –
Hela havet stormar
Jag tänkte inte försöka mig på någon gissning på vem som får Nobelpriset i litteratur i år. (Möjligen kan jag våga mig på att gissa när det tilkännages. Vad tror ni om en torsdag?) Chansen att det ska bli någon som jag tippar på, eller ens känner till, är väl ungefär lika stor som chansen för att Josef Stalin skulle vara en av kandidaterna till Nobels fredspris (vilket han icke desto mindre var – två gånger).
Däremot tänkte jag spekulera lite i vilka som ska få sitta på de två tomma stolarna. Eller inte spekulera kanske, det krävs ju inte så mycket mediala krafter för att inse att det blir Sigrid Combüchen och någon annan skojfrisk filur, men jag tänkte faktiskt ha en åsikt, så håll i er nu.
Jo, det var så här, att när vi hade bloggträff i samband med bokmässan, så var det någon av bloggarna som fram på nattkvisten slängde ur sig frågan: ”Vem tycker du är Sveriges bästa nu levande författare?” Jag behövde lite betänketid, vilket i och för sig är väldigt konstigt, eftersom just detta är en av de där frågorna som jag sedan länge har ett färdigt svar på för den händelse att jag måste ge en massa intervjuer när jag blir berömd, oklart för vad. (Försök inte låtsas att inte ni också i hemlighet övar er på intervjuer!) Nå i alla fall, timmen var sen, så det tog trettio sekunder för mig att få fram det: Anita Goldman.
Nu borde jag förstås motivera det och analysera Goldmans författarskap och så. Men jag tror jag hoppar över det. Vad jag ville säga är att jag tycker att Anita Goldman borde få en av de där stolarna. Fast det är nog inte så stor chans. Jag misstänker att hon är lite too much för en del farbröder i Akademien.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
PS. Om man inte har läst något av Anita Goldman så kan man börja med Rita Rubinstein åker tunnelbana i den bästa av världar.
Bild lånad från Natur och Kultur.
I dag är det kanelbullens dag. Alla firar och käkar bullar och är glada (särskilt bageriägarna). Men tro det eller ej – vi är faktiskt några stycken som inte firar denna dag lika entusiastiskt som ni andra. Vi som är allergiska mot kanel. För oss och alla andra som vill vara med vill jag utropa ”alternativa bulldagen” eller ”kanelfria bullens dag” eller rätt och slätt ”o-kanelbullens dag” i morgon.
Till o-kanelbullens dag efterlyser jag recept på goda bullar utan kanel. Bullblogga allt vad ni orkar! Mitt eget bidrag är ett något modifierat recept ur Anna Bergenströms ”Rosenbröd och majorer” enligt mottot: Allt som är gott blir godare med choklad!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Överraskningsbullar
40 stycken små bullar
200 g margarin
5 dl mjölk
1 pkt jäst (50 g)
2 krm salt
8 msk socker
2 msk vatten
2 ägg
16–17 dl vetemjöl
2 st Marabou mjölkchoklad i rulle
(i nödfall går det bra med en 200 g-kaka Marabou mjölkchoklad delad i rutor)
2 ägg att pensla bullarna med
Smält margarinet, häll i mjölken och värm till 37 grader. Smula sönder jästen, strö över socker och salt. Droppa över vattnet och rör ut jästen. Häll på smörmjölken och rör om igen. Låt stå i 3 minuter. Tillsätt i äggen och mjölet. Knåda kraftigt med hushållsassistent eller muskelkraft. Jäs under bakduk i drygt 1 timme. Ta upp degen på mjölat bakbord och knåda lätt. Dela degen i två halvor. Dela varje halva i 20 bitar. Trilla varje bit till en boll. Tryck i en chokladbit. Stäng till ordentligt! Ställ bullarna med skarven ner på en plåt (20 bullar på varje plåt). Värm ugnen till 260 grader. Jäs bullarna på plåten i 20–30 minuter. Pensla noga med uppvispat ägg. Grädda mitt i ugnen i cirka 6 minuter. Täck med bakduk.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Det fiffiga med de här bullarna är att de ser ut som ovanligt trista släta bullar utan ens lite pärlsocker på. Men ack vad man bedrog sig om man trodde det! De är lika goda att äta alldeles nybakade, när chokladen fortfarande är smält, och alldeles svala, när chokladen har stelnat igen.
Förresten behöver ingen tycka synd om mig för att jag inte tål kanel. För det första så är det en ytterst lindrig allergi. Jag får inte andnöd eller utslag över hela kroppen eller nåt sånt utan det kliar bara lite i munnen och halsen och så svullnar gommen lite. Mer obehagligt än farligt. Och för det andra så tycker jag inte om kanel.
När man ska gå och träna så är det bra att ha med sig vissa saker, till exempel:
– Vattenflaska
– Tvål
– Träningsskor
I morse bestämde jag mig för att gå på Friskis & Svettis. Ni vet, frilansar som jag jobbar på alla möjliga konstiga tider och kan gå och träna när det är som minst folk på gymmet. (Fast egentligen jobbar jag nästan alltid från ungefär halv nio på morgonen till halv sex på kvällen och så gott som aldrig på kvällar och helger. Men i teorin skulle jag alltså kunna göra det.)
Alla persedlarna ovan lyckades jag glömma att packa ner i dag, vilket tyvärr alltför tydligt visar min bristande rutin. Ja, det var väldigt längesen jag tränade. Så för säkerhets skull kollade jag igenom min packning flera gånger innan jag gick. Rena underkläder? Check. Deodorant? Jajamensan. Träningshandskar? Javisst. (Är det förresten mesigt att ha handskar för att inte få ont i sina små ömtåliga tassar när man tränar eller är det tvärtom rätt coolt och ser lite proffsigt ut? Jag är tveksam, men lutar åt det senare. Nerpackade var de i alla fall.) Ändå glömde jag alltså skor, vattenflaska och tvål. Jag tror jag måste skriva en lista över saker man behöver ta med sig när man tränar. Men var ska jag lägga den så jag kommer ihåg att titta på den? I träningsskorna? Hmm, jag ser ett problem där.
Nåväl. En vattenflaska rotade jag genast fram i lådan för kvarglömda saker i omklädningsrummet. Möjligen är det lite snuskigt att ta någon annans begagnade vattenflaska. Men jag sköljde den faktiskt, det gjorde jag. Det var värre med skor. Flickan i receptionen blev visserligen inte alls förvånad när jag frågade om de hade några kvarglömda skor jag kunde låna, men tyvärr hade de inte det. Eftersom jag skulle träna på gymmet tyckte hon dock att det inte gjorde något alls om jag var i strumplästen. Så fick det bli. Det kändes lite fånigt att tassa runt bland skivstängerna i vita frottésockor, men fötterna är trots allt inte det man använder mest när man lyfter skrot. För att inte missleda någon så får jag väl tillstå att det inte blir så väldigt mycket skivstänger och renodlat skrot för min del, utan jag håller mig till såna där träningsmaskiner.
Efter väl förrättat träningspass (själva träningen gick väl för övrigt sådär, men något annat var egentligen inte att vänta) la jag ordentligt tillbaka vattenflaskan i kvarglömda lådan. Och hittade en utmärkt tvål att låna där också. Sen visade sig min orutin igen. Jag hade nämligen glömt hur det är tvätta håret i snålduscharna på Friskis & Svettis. Vattentrycket är så obefintligt (jämför gårdagens diskussion hos Annika) att det tar sisådär en halvtimme att få ur schampot ur håret. Eller också kan man, som jag gjorde, ta till knepet att använda två duschar samtidigt. Vilket går till så här: Man ställer sig under en takdusch och tar samtidigt handduschen från duschmojängen (jaja, duscharmaturen då) bredvid och håller den så nära skalpen det bara går. Då går det rätt bra. Efteråt är golvet en sjö. Det är inte mycket vatten man sparar med såna där duschar.
Förresten slår det mig plötsligt – jag glömde lägga tillbaka tvålen i kvarglömda lådan. Så du som har glömt en Barnängenstvål i blå plastask på Friskis & Svettis i Majorna: Förlåt! Den ligger i norra duschrummet!
Så nu väntar jag bara på träningsvärken. Om jag inte hörs av på några dagar så behöver ni inte oroa er, det beror bara på att jag inte kan lyfta armarna.
Mesigt eller proffsigt?
Har ni tittat i min högermarginal på sista tiden? Det var ju bra i så fall, för själv har jag totalt glömt bort det. Detta är förstås ytterst pinsamt, och för att gottgöra det så vill jag glädja alla trogna (och otrogna) läsare med en omröstning!
I går lagade jag för första gången i mitt liv rotmos, och ni anar inte hur gott det var. Hur många vuxenpoäng får man för rotmoskokning, är det någon som vet det?
Receptet hittade jag här.
1 Comment:
At 15:55 Maken said: